Ms mormor dog i fredags. Tar eländet aldrig slut? Skulle inte den här våren bli bättre än hösten? Not so far. Jag orkar inte tänka på det. Jag vill inte. Men så fort dagen blir kväll så tystnar vi lite här hemma... Tankarna far. M säger inte så mycket. Det gör han aldrig, men han har ledsna ögon nu. Han mår inte heller bra nu. Det är mycket för honom nu.
Jag älskar dig, M.
söndag, februari 22, 2009
Tungt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
inte kul att läsa, tur att ni har varandra.
jag hoppas att det snart händer något i ert liv som ger er en rejäl skjuss. det är ni värda!
kram
H! Jag har tagit upp mitt bloggande! Får se hur länge det håller denna gång =)
nej det verkar inte fungera med mobilen... synd! älskar dig. puss
stackars er, ni har verkligen ett omen över er just nu. Tänk om ni kunde få lite av vår styrka. Jag ska försöka ge er det med tankar från oss.
Vi hade tänkt åka på en rundresa i sommar och tänkte se om ni var hemma, skulle vara kul att se huset, ursch vi är väl de ända som inte varit där?
Kram på er
Skicka en kommentar