LillaMamman har utmanat mig att lägga upp julens önskelista enligt följande mönster:
Tre hårda klappar:
1. Horton & Happy Feet
2. Singstar Disney och Abba
3. En bil :-D
Tre mjuka klappar:
1. En ny soffa
2. Kläder
3. Stora benvärmare i fina färger
Tre viktiga klappar: (hur ska jag kunna toppa LillaMammans lista??!)
1. Att det ordnar sig
2. Att det ordnar sig för DIG!
3. en vit vinter (jag kapar den, för det vill jag med ha!)
Det finns folk i min omgivning som ogillar mina önskelistor. Folk som tror att jag på allvar tror att jag kommer få en bil eftersom jag önskar mig det. Folk som snörper på munnen åt detta "ha-begär". Jag menar såhär: Visst, jag älskar att få presenter och jag önskar mig allt jag kan komma på. Jag skriver önskelistor dels för att komma ihåg vad jag vill ha så jag kan säga det till mina nära och kära så de slipper springa benen av sig på stan för att hitta nåt till mig, och dels för att jag inte ska springa och köpa sakerna med en gång och istället få nåt annat... Hm... det där kom inte ut helt rätt... Förstår ni vad jag menar...? Det blir inte mer grejer med önskelistor, utan snarare färre, och mer använda. Så det så.
