Det blev en liten paus. Jag har helt enkelt inte orkat blogga den senaste veckan. Det är tufft. Jag ska förtydliga mig lite om vem som gått bort, ni är många som frågat. Det är en av mina föräldrars bästa vänner. En vän till familjen känns alldeles för lite för att beskriva relationen. Det känns som en nära släkting. Det är tungt. Begravningen blir nästa vecka. Nattåg upp och nattåg ner. Tur att det finns!
Jag har fått magkatarr också. Inte ett dugg konstigt just nu, men inte kul för det.
Guldkornen finns i tankarna, men orkar inte blogga om det just nu.
puss och kram
Tack för att ni finns. Jag behöver er.
onsdag, februari 04, 2009
Hej igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Önskar att vi hade 7 meter mellan oss istllet för 70 mil. Då skulle jag kila över, ta med lite gott te och popcorn och bara vara med dig.
Tur att det finns telefon ivarje fall :-)
Älskar dig vännen, och när det gör ont i dig gör det ont i mig. Jag hoppas att du vet att jag alltid finns här för dig!
KRAMKRAMKRAM
styrkekramar från oss. Gud vad tungt du har det. Här är det också tungt just nu. Andra trafikolyckan var jag med om i måndags. Jag blev påkörd bakifrån vid ett rödlyse när jag stod still. Tjejen tittade inte och trodde det var grönt så jag slungades ganska bra i bilen. tur var att jag var själv och att jag tittade fram så nackskadorna inte blir så allvarliga. Nu blir det besök hos naprapat 5 gånger så ska jag nog bli bra. Bilen kommer lösas in för den kommer kosta mer än 60 tkr att laga så den löser nog IF in... Letar efter ny bil nu. Jag åker dock runt i den tills allt är klart. Så lite positivt finns det i alla fall.
Anni, Tack! Det önskar jag med! KRAM
Nina!!! OJ!! Fy vad obehagligt!!!! Som vi sa förra gången: VAD SKÖNT att du var ensam i bilen!!! Bra att nackskadorna nog inte blir så allvarliga, men sånt kan man väl inte veta? Hur mår du annars? I själen liksom... Hoppas ni får riktigt bra med ersättning!!!! Många kramar till dig! Hälsa familjen och kramas också!
Skicka en kommentar